Onsdag!
Idag vill jag bara gräva ner mig i en gropjävel och tusan stanna där! Livet i allmänhet känns otroligt övermäktigt just nu. Jag hinner inte med. Dessutom så känner jag att det liksom bara rullar på. Dagar kommer och dagar går utan att jag tänker efter. Jag går på Autopilot!
När jag kommit hem från jobbet är jag slut. Min hjärna är liksom blank. De enklaste saker blir verkligen som att bestiga Mount Everest. Det är bara att kämpa på, jag vet. Men det tär som faaan.
Och min hemtjänst har jag sagt upp. Jag kände mig faktiskt lite tvingad. Tvingad av mig själv. Jag kände mig så himla otrygg med de, och när jag väl kom till insikt med det problemet så tyckte jag att det inte var något snack om saken. Att känna sig otrygg i sitt eget hem är inte okej. Men detta beslut har ju i sin tur medfört att jag måste klara av alla sysslor i hemmet själv, vilket jag gör - Absolut! Men det i sin tur innebär att andra triviala saker inte blir av, och att träna....herregud, blir stressad av att bara täka på det. Och skulle jag prioritera andra saker så skulle mitt hem inte vara trevligt att bo i. Det går inte ihop!!! På torsdag, om en vecka alltså, så ska jag träffa en handläggare som ska hjälpa mig att få en ny hemtjänst. Så det löser sig ju. Men minst en vecka till kommer bli på detta vis. Jag kännner att ångesten kommer. Det är så mycket, och jag vet varken ut eller in. Det är så mycket, och jag vet inte vart jag ska börja.
Ni som känner mig vet att mitt minne inte är av högsta kvalla, det glöms saker hit och dit. Allt detta som händer just nu har gjort att det verkligen har blivit sämre. Det ställer verkligen till det för mig. Jag har den senaste tiden missat tider, glömt att posta viktiga brev som aldrig förr. Och att säga någonting till mig som jag väntas komma ihåg är lönlöst, för i nästa sekund sitter jag där som ett fån och fattar inte alls vad ni snackar om. Asjobbigt!
Jag har ingen struktur på vardagen längre. Fan, fan, faaan.
Måtte det bli bättre, annars vet jag inte hur detta ska sluta.
Nu har jag fått lätta mitt hjärta, och nu ska jag däcka i sängen! Jag hade mer tankar som jag hade tänkt få ner här, men det får tas i morgon, om tankarna ej glömts bort då vill säga ;)
Pussar från LjuvligaJulia
När jag kommit hem från jobbet är jag slut. Min hjärna är liksom blank. De enklaste saker blir verkligen som att bestiga Mount Everest. Det är bara att kämpa på, jag vet. Men det tär som faaan.
Och min hemtjänst har jag sagt upp. Jag kände mig faktiskt lite tvingad. Tvingad av mig själv. Jag kände mig så himla otrygg med de, och när jag väl kom till insikt med det problemet så tyckte jag att det inte var något snack om saken. Att känna sig otrygg i sitt eget hem är inte okej. Men detta beslut har ju i sin tur medfört att jag måste klara av alla sysslor i hemmet själv, vilket jag gör - Absolut! Men det i sin tur innebär att andra triviala saker inte blir av, och att träna....herregud, blir stressad av att bara täka på det. Och skulle jag prioritera andra saker så skulle mitt hem inte vara trevligt att bo i. Det går inte ihop!!! På torsdag, om en vecka alltså, så ska jag träffa en handläggare som ska hjälpa mig att få en ny hemtjänst. Så det löser sig ju. Men minst en vecka till kommer bli på detta vis. Jag kännner att ångesten kommer. Det är så mycket, och jag vet varken ut eller in. Det är så mycket, och jag vet inte vart jag ska börja.
Ni som känner mig vet att mitt minne inte är av högsta kvalla, det glöms saker hit och dit. Allt detta som händer just nu har gjort att det verkligen har blivit sämre. Det ställer verkligen till det för mig. Jag har den senaste tiden missat tider, glömt att posta viktiga brev som aldrig förr. Och att säga någonting till mig som jag väntas komma ihåg är lönlöst, för i nästa sekund sitter jag där som ett fån och fattar inte alls vad ni snackar om. Asjobbigt!
Jag har ingen struktur på vardagen längre. Fan, fan, faaan.
Måtte det bli bättre, annars vet jag inte hur detta ska sluta.
Nu har jag fått lätta mitt hjärta, och nu ska jag däcka i sängen! Jag hade mer tankar som jag hade tänkt få ner här, men det får tas i morgon, om tankarna ej glömts bort då vill säga ;)
Pussar från LjuvligaJulia
Kommentarer
Postat av: Zandra
Välkommen till det riktiga arbetslivet Julia :)
Postat av: Sanna
Åh, min Jules - Hur mycket känner jag inte igen mig i din beskrivning av livet för tillfället? Du tog verkligen orden ur min mun! Och ändå jobbar jag "bara" halvtid!
Du gör det jäääkligt BRA!
HEJA DIG!
Kram Salta
Trackback
